Västerbron

Med försöker så menar jag funderat på att plugga sedan jag kom hem från skolan.

Le fabuleux destin d'Amélie Poulain (Amélie från Montmartre) är en av världens bästa filmer. Det är en sån där film som passar till alla tillfällen, alla humör. Jag skulle nästan kunna säga att det är den ultimata filmen. Varje gång jag ser den känner jag mig lite lyckligare och blir alldeles varm i hjärtat.

 

Det är svårt att beskriva vad det är som är så bra med filmen. Är det den magnifika filmmusiken som gör det? Det underbara miljöerna och färgerna? Historien? Ärligt talat så kan jag inte säga varför den är så bra eftersom det bästa med den alltid är känslan jag får efteråt. Lyckan. Efter varje gång jag sett den så vill jag bara ta mitt pick och pack och flytta till Paris och bo i Montmartre.

 

 

Jag har precis bytt om till pyjamas och jag kom och tänka på att det är något speciellt med att ha pyjamas. Jag har en sådan där seriös pyjamas med matchande byxor och skjorta i ett behagligt bomullstyg. Den är vit med röda vågräta och lodräta ränder, det är alltså en rutig pyjamas. Att ha en sådan här seriös pyjamas som jag har nu känns ändå ganska ovanligt, nuförtiden sover de flesta i typ en stor sliten t-shirt (förutom killarna som typ sover i kalsonger). Att ha en matchande pyjamas känns lite som att åka tillbaka i tiden och känna sig som ett barn igen. När jag var yngre så hade jag bara matchande pyjamasar (och kanske ett och annat nattlinne), de hade nästan alltid något blommönster och var i vitt och rött och ibland lite rosa. Det är härligt att ha en riktig pyjamas på sig när man går och lägger sig. Det känns liksom lite mysigare att krypa ner i sin säng i pyjamas istället för en stor, urtvättad t-shirt med någon löjlig text som typ "Thorildsplans gymnasium", "Design Open 2009" eller "Eken Cup, Funktionär 2006".

Jag försöker göra lite skolarbete men det går inte så bra. Rättare sagt: Det går inte alls. Min motivation, alternativt disciplin verkar inte existera. Jag önskar verkligen att den existerade. Jag vill inte sitta och göra annat, jag vill faktiskt göra skolarbete, problemet är bara att det inte går. Det är inte kul att göra saker sista kvällen men på något jävla sätt intalar jag mig att det är roligare än att göra det i tid.

Nu har jag äntligen sett klart Mad Men säsong 3.

Jag tror att jag håller på att bli sjuk. Idag, under konstruktionen så mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag fick verkligen anstränga mig att sitta hyfsat upprätt och hänga med under lektionen. Helst av allt hade jag bara velat ligga i min säng och ta det lugnt, vilket jag gör nu. Jag har känt mig ganska trött och hängig hela veckan. Jag har haft ont i huvudet och svårt att fokusera min blick. Jag börjar tro att jag kanske behöver typ läsglasögon.

Det här är helt underbart. När jag ser det här klippet känner jag mig lite lyckligare bara för att det är så fint. Jag blir dessutom ännu mer sugen på att fly min trista vardag och resa till Paris.

Jag har bestämt mig för att ta det lugnt idag. Vissa av er kanske frågar er nu: "Vadå ta det lugnt? Du ligger väl i din säng och gör ingenting varje helg?". det stämmer visserligen men det är mer omedvetet. Jag ligger i min säng bara för att jag inte kommer på något bättre att göra, till skillnad från nu. Idag har jag tänkt ta det lugnt på ett mer medvetet sätt. För det första så har jag klätt på mig lite myskläder (jag driver inte runt i pyjamas..) och jag ligger inte i min säng med datorn i knäet (jag sitter i sängen). Ni ser, jag har redan gjort val som är lite mer medvetna än en vanlig helg. Sen så har jag inte tänkt sitta vid datorn hela dagen, jag tänkte sätta mig och rita lite. Vet dock inte vad jag ska rita än, antingen ska jag jobba med projektarbetet eller så ska jag göra arbetsprover. Sen nära jag satt och åt frukost/lunch så läste jag i DN om Tove Jansson och blev då lite sugen på att läsa Muminböckerna, så det kanske jag ska börja göra idag också.

Idag var jag på Formex-mässan I Älvsjö med Johanna och hennes pappa. Det var trevligt och kul att se en massa snygga och smarta saker. Innehållet var mycket blandat, vissa saker gillade jag medan andra inte riktigt var min stil.

Jag har många mailadresser. En Hotmail som jag låter mig få hyffsat värdelösa mail, Kent.nu-mail där jag har lite mer värda mail och sen har jag en Gmail som främst är till mitt projektarbete.

Min mamma har bakat bröd, det luktar nybakat i nästan hela huset. Min mamma bakar bröd väldigt ofta och det är alltid gott. Det är grovt men känns inte allt för grovt och så är det ju ekonomiskt. Att ha en mamma (eller pappa för den delen) som bakar bröd är verkligen något att ta vara på. Jag som tar det för givet att ha en som bakar hemma ofta har blivit ganska bortskämd när det gäller hembakat. Jag slutade att tycka om kanelbullar på grund av att min mamma bakade kanelbullar väldigt ofta, dock har jag sakta men säkert börjat kunna äta kanelbullar igen. Min mamma kan baka pajer, bullar eller mjuka kakor på helgerna (det kan ske på vardagar också) så att vi har något att fika. Fika är nämligen en viktig del i min familj. Jag hade en kompis i högstadiet som varje gång hon var hemma hos mig blev bjuden på fika, för henne var fika inget vanligt fenomen. Jag tror nog att det var då jag insåg hur mycket det fikas hemma hos mig.

Jag hade inga lektioner idag, vilket betydde en hel dag ledigt. Men bara för att jag varit ledig så betyder det inte att jag legat på latsidan. Jag vaknade vid typ halv nio och skrev klart en engelska uppgift. Jag gick sedan ner till köket och gjorde mig en kopp te för att sedan skriva en labbrapport i kemi. Jag jobbade hyffsat effektivt fram till 12 då jag gick och duschade. Ren och hyffsat fin gick jag och klädde på mig och gick sedan till bussen. Jag hade nämligen några ärenden på stan att göra idag. Först skulle jag fixa pass och sedan skulle jag lösa in mitt terminskort. Det gick bra att fixa passet, jag fick vänta i ungefär en halvtimme innan det blev min tur. Det enda som egentligen inte gick så bra var när jag skulle fota mig till passet. De fick ta om fotot ca. 10 gånger (det förvånar mig inte om det krävdes fler försök) därför att det var någon kant som syntes och så var det något typ av krångel bara för att jag hade en svart tröja på mig. Jag fick flytta mig lite åt sidan, jag fick ta av mig min tjocktröja och hålla någon konstig kartong för att det skulle göra att ljuset skulle bli bättre. Hon som satt i expeditionen och polisen bakom började skratta, jag började skratta och det blev bara ännu svårare att ta det där jävla fotot. Till slut så lyckades de ta ett foto. När jag sen fick se hur mitt pass skulle se ut så frågade de om jag var nöjd med det? Jag svarde: Det får duga. Mitt foto fick duga även fast det såg ut lite som att jag skelar och min signatur fick även den duga.